Ojoj! Ja såhär är det nästan alltid när man pratar om sin barnlöshet, det visar sig att man är långt ifrån ensam! Jag är väldigt öppen med att det varit så för oss så jag träffar ”likasinnade” både här och där. Jag har aldrig varit med om några missfall, något jag är oerhört tacksam för! Dock är vi två stolpskott som träffat varan och det tog oss sex år innan ungen gav oss ett livstecken. Vi trodde det skulle ske genom adoption men det blev genom ivf. Resan var lång och längtan enorm! De sista som sa att vi bara ”skulle slappna av” höll på att bli ett huvud kortare vill jag lova!!
Det finns en del litteratur på ämnet när det gäller kvinnlig barnlöshet. Vad gäller den manliga är det nästan helt tyst och det är inte heller ovanligt att männen har problem. Som min man! På båda områdena borde det bli bättre!! Det är synd att ofrivillig barnlöshet ses som så skamligt för om vi öppnade upp för varandra skulle vi kunna hitta likasinnade i varje hörn!
Det är fint när böcker leder till att vi öppnar upp för varandra! Oavsett vad just ditt problem är finns det inget skamligt i att ha svårt att få barn. Och det finns många möjligheter till barn idag om man bara är öppen för alternativen! Fråga mig!